När vårsolen idag brände i ryggen på mig och jag kände mig riktigt glad, började jag plötsligt sakna min faster.
Men inte på det där sättet så att det gör ont, nej, jag kunde minnas utan smärta. Jag tänkte på kunskapen jag fått av henne och spåren hon lämnat efter sig, hur dom alltid kommer ha stor betydelse i mitt liv.
Detta gjorde att jag började undra; Kan små spår ha stor betydelse?
Man kanske tror att man känner en person, tror att man känner till hela dennes värld, men när personen plötsligt försvinner inser man att det inte är fallet. Man förstår att man bara kände en liten del av personen, att personen endast lämnat efter sig ett litet spår.
Jag kände inte till hela min fasters värld, och jag insåg detta när det var försent.
Hennes små spår, har blivit av stor betydelse i mitt liv, då det är det enda jag har kvar.
Jag tror att ju mindre spåren är, ju mer vill man vårda dem och ha dem nära. Ju större de är, desto ondare gör det att titta på dem. Kanske är det ibland tur, att man inte känner till en människas hela värld, för smärtan vi då skulle känna skulle vara kolossal.