Jag har förut funderat på vart kärleken tar vägen, när det uppstår tomrum mellan vänner. Man glider isär och är inte längre på den plats vi en gång varit. Men jag tror att våra hjärtan består av olika emotionella fack. Vi har vänner som stoppas i spara-för-alltid-facket, vi har vänner som stoppas i slänga-bort-och-inte-minnas-mer-facket.
Men jag kunde inte hjälpa att jag undrade; I vilket fack placeras de vänner som man oundvikligt glider ifrån?
Mina funderingar började när jag träffade en gammal vän till mig, som då var en av mina närmsta. Ett halvår har vi varit från varandra men när vi träffades kändes det precis som att ingen tid gått överhuvudtaget. Det kändes som att vi fortfarande befann oss på precis samma plats vi var på då, som att vinden som drog iväg oss åt olika håll nu vänt och återigen fört oss samman, men denna gång på ett mognare vis.
Jag tror att vi har ett spara-och-ta-fram-i-framtiden fack. Jag tror att vi kan spara vänners energi och tiden man har tillsammans i den där vrån inuti, och sedan få den tiden man behöver för sig själv för att sedan kunna ta fram energin och dom gamla tiderna och skapa nya minnen och nya tider tillsammans.
Ibland är man inte redo för allt som sker, så jag tycker att alla borde tillåta sig själva att inte få skuldkänslor för att man lägger personen i det där facket. Det är inte ett skammens fack, det är inte ens ett fack du behöver visa.Men jag vet att det finns där, och alla kan närsomhelst börja använda det. För vet ni vad?
Ibland är tid ifrån varandra bättre än tid med varandra. Tid är värdefullt, och om man verkligen tillåter sig att ta den så kommer den även ge något tillbaka. Man mognar, man blir mer redo och ser saker på andra sätt. Tiden ökar förståelsen och givmildheten. Relationen man hade kanske inte kommer uppenbara sig på precis samma sätt, men det kan fortfarande kännas underbart bra att få tillbaka en vän man trodde hade hamnat i slänga-bort-och-inte-minnas-mer-facket.
Så hörni, börja kännas vid era inre fack! Jag tror verkligen att på det här sättet kommer ni alla vinna i det spel som jag kallar livet.