Jag har nyligen börjat läsa en bok som heter Candide skriven av Voltaire.
I inledningen står det att om Voltaire skulle formulerat någon slags ideologi, skulle första punkten vara; det är klokt att inte fundera över metafysiska problem.
Metafysiska problem är i detta sammanhang att man inte skall fundera över guds existens, själens odödlighet osv.
Men är det verkligen så att vi skulle må bra av att aldrig fundera över det som ligger bortom våra förnufts räckvidd?
Många människor funderar dagligen över bakgrunden till vår existens, om det finns en högre makt som man kanske skulle kunna kalla gud och vad som händer när vi dör.
Vi söker efter svar på livet, efter en mening med det. Vi söker efter ett varför.
Jag tror att det är nyttigt att fundera över existentiella frågor, men till en viss grad. Att låta ens liv kretsa kring dessa frågor tror jag inte gynnar en människa positivt. Förmodligen kan nog detta tillslut bidra till förvirring och snarare röra till psyket än lätta. Men att fundera i lagom mängd och tro på något, eller någon, det tror jag är ett behov vi har. Ett behov vi mår bra av.
Jag skulle alltså sätta mig emot voltaires första punkt i hans icke-skrivna ideologi och istället ändra den till; det är klokt att fundera över metafysiska problem i lagom mängd.
Man måste ha en mening med livet, annars har man nog svårt att leva det. Man måste veta sitt varför för att kunna veta sitt hur.