Idag var jag ute på en promenad. Det var kallt ute med endå sådär härligt friskt och jag kände hur hjärnan rensades på allt onödigt.
När jag gick där på trottoaren vid sidan av bilvägen, kom jag att tänka på hur underligt det är, det här med höger och vänstertrafik. När vi kör bil skall vi köra på höger sida och likaså cykel, men när vi går, då ska vi helt plötsligt gå på vänster sida. Naturligtvis har detta ett skäl, man skall synas för det mötande fordonet.
Men detta fick mig att undra; finns det höger och vänstertrafik i våra liv utöver den trafik vi för på gatorna?
Vissa människor är framgångsrika, och detta för ofta med sig en attityd som inte alltid är den bästa att ha att göra med. Jag generaliserar naturligtvis inte framgångsrika, men jag tror att framgång mycket lätt kan stiga en åt huvudet. Framgång kan ge gott självförtroende, men ofta även i överdos.
När en människa är så självgod att man ser sig jämlike med gudarna och inte kan unna andra människor gott i livet, då har framgången blivit ett beroende. Då är det lätt att man gasar på för fullt i högerfilen och inte tar någon som helst notis om de mötande i vänsterfilen.
Vissa människor är framgångsrika, men ser även de mötande människorna. De kan vara opartiska, objektiva och ha en acceptans av att det finns fler människor som är framgångsrika, men ändå blir deras cyklar leriga när bilarna i högerfilen trycker gasen i botten mitt i en stor vattenpöl.
Sen har vi den tredje sortens människor, de som inte ser sig själva. De som är så rädda för att bli ignorerade av bilarna att de går på andra sidan vägen. De vågar inte leva sina liv fullt ut eller hävda sig. De människor som ständigt låter sig korrekturläsas och korrigeras, de som inte verkar ha en stadig grund att stå på. De som går på vänster sida. De som ingen ser. 
Det människor behöver är att knyta mer band över gränserna, inte minst i framgångstrafiken. 
Kanske skulle samhället och människosynen fungera bätte om vi alla, oavsett fordon, var styrda efter högerfilade vägar i livet.