Det letas efter svar, svar på allting.
Svar på vad som hände i gårdagens tv-serie, svar på om man kan ha stilettklackar på ett formellt möte, svar på om man kommer dö innan man är 30, svar på om ens partner är otrogen.
Jag har dagligen konversationer med människor som vill ha svar på de mest komplicerade frågor som man till och med har svårigeheter med att ställa.
De flesta svar som sökes är sanningar, även om de inte är bekväma sådana.
Jag undrade; kan man bli en lögn i jakten på sanningen?
Om man exepmelvis inte har fullt förtroende till sin partner och tvivlar på personens trogenhet, så vill man förmodligen ha reda på sanningen. Det som vore det bästa i en sådan situation är naturligtvis att fråga partnern, men då kanske personen känner sig sårad för att man inte litar på den?
Nej, det kan ju verka mycket smartare att istället gå den långa vägen, men utan att såra någon. Ja, att ta reda på allt om de gamla exen man alltid vart avundsjuk på, leta efter spår i mobiltelefoner och datorer etc.
Men om man väljer denna vägen, då blir man ju faktiskt en lögn i jakten på sanningen. Man skapar en illusion av förtroende, när hela förhållandet i själva verket bygger på en lögn.
Det är, enligt mig, i alla situationer bättre att välja den raka vägen, som bygger på kommunikation.