Träden är gröna och höstens färger försvinner sakta. Solen står högt på den blåa himlen och tycks i mina ögon aldrig gå ned. Ungdomarna tillbringar halva dagar i sina sängar medan äldre är ute i trädgården. Det hörs härliga skratt från de allra minsta och fåglarna sjunger härliga melodier.
Det är nu vi ska sitta under rosafärgad himmel sena sommarkvällar och låta solens sista strålar försiktigt smeka våra ansikten. Det är nu vi ska träffa nya människor och låta världen öppna sig för oss. Det är nu vi ska bli förälskade.
Sommaren har många krav, och ett av dem är just sommarförälskelserna. En del kvinnor blir förälskade, och låter det hålla en sommar och låter sig sedan bli förkrossade när sommaren och den där kärleksfulla energin tar slut. En del kvinnor vägrar att bli förälskade för att de vet att det kanske bara blir för en sommar, de verkar nästan immuna mot det. En del vill vara starka och slippa känna sig svaga och otillräckliga.  
Men hörni tjejer, den här sommaren ska vi leva fullt ut. Immuniteten ska utrotas och vi ska leva varenda liten sekund av sommaren, för vet ni vad?
Ibland kanske man måste låta det göra ont, ibland kanske man måste falla, ibland kanske man måste få vara rädd. 
Att vara stark innebär inte att aldrig falla, det är att resa sig upp efter varje fall. Jag säger som min kloka vän en gång sa till mig; Allting är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.